Som om muren aldrig föll

Jag fascineras av gränser, och vad de gör med människor och samhällen. Med det inte sagt att jag tycker om dem. Även snart tre årtionden efter Berlinmurens fall, består vissa skillnader, som om muren nästan fanns kvar.

Jag har bott i Berlin i åtta år och att åka fram och tillbaka genom olika stadsdelar här gör i princip ingen skillnad. Den gamla klassikern att man kunde avgöra på trafikljusens utseende om man befann sig i öst eller väst, förringades naturligtvis med tanke på hur nedgånget öst var. Sedan länge har Östberlins gamla ”Ampelmann” blivit standard i även Västberlin. Han har kallats ”det bästa som någonsin kom ur DDR”, vilket ändå får sägas är en sanning med modifikation. Hur sammanvävd staden än har blivit, kan man fortfarande se gränsen från rymden, i form av att energilampor är mycket mer utbrett i väst än i öst. Fortsätt läsa Som om muren aldrig föll

Kinas superexpansion i bilder

Idag ska jag till Shanghai för en vecka. Shanghai representerar något som vi många västeuropéer ofta tänker om Kina: snabb utveckling från ett bondesamhälle till marknadsekonomisk teknologiagglomerat.

Ingen har nog missat att extremt mycket har hänt i Kina bara de senast tre decennierna. Skillnaden är av sådant slag att det inte bara märks på ”vaga” sätt som ekonomiska eller politiska strömningar, utan man kan direkt se de enorma skillnaderna genom att exempelvis jämföra Shanghais skyline år 1990 med den idag. Fortsätt läsa Kinas superexpansion i bilder

Historiska årtal som minnesteknik

Det finns många minnestekniker som finns till för att hjälpa en att komma ihåg saker. En vanlig metod är att associera exempelvis siffror eller bokstäver till något objekt. Jag brukar ta de två sista siffrorna i ett årtal för att komma ihåg sifferkombinationer. För den intresserade kan de hundra siffrorna undertill kanske vara nyttiga både som minnesövning och som historieöverblick. Fortsätt läsa Historiska årtal som minnesteknik

Artificiell intelligens och incitament

Om det är möjligt att utveckla robotar som är smartare än människan, kommer de rådande incitamenten leda till en sådan utveckling. Detta oavsett riskerna som robotarna kanske kommer att utgöra.

Det var tyskarna som tog idén om en monsterlik bomb från en teoretisk tanke till praktisk möjlighet. Hitler startade ett forskningsprojekt för utveckling av kärnvapen 1939, men det mynnade ut i en omprioritering 1942 då resurserna allt mer intensivt började användas på annat håll. Detta visste dock inte de allierade. Tanken på att Hitler skulle utveckla en atombomb före demokratierna var lika verklig som skrämmande. Därför gav alliansens ledande fysiker, däribland Einstein, sitt stöd åt kärnforskning skulle bedrivas också i USA för försöka komma före i utvecklingen (se här och här). Manhattanprojektet bildades. Hade de fortsatt utveckla kärnvapen om de visste att nazisterna så småningom i princip lade ner sina försök? Fortsätt läsa Artificiell intelligens och incitament

Framtidens lyse

Att höra om tekniska underverk som kommer att revolutionera vår livsstil i grunden kan ofta provocera fram en känsla av motstånd. Man tänker att det är en intressant tanke, men det kommer inte hända på riktigt. Det känns så avlägset. Samtidigt är det nästan bortom ens förståelse hur man förr kunde leva utan de inventioner vi idag använder flitigt. Människan är inte formad för att förstå framtidskoncept vidare framgångsrikt, därför är det med viss risk jag sticker fram hakan och förutsäger tre stora förändringar som kommer ske inom de närmaste decennierna. Dessa uppfinningar finns redan, men är ännu i väldigt begränsat bruk. Jag gissar att vi i framtiden kommer undra hur vi klarade oss utan dessa inventioner.

Min bror och jag var i skärgården häromveckan. På en liten loppis hittade vi ett vetenskapligt uppslagsverk från 1878 (”Vetenskap för alla”). I några artiklar gjordes spekulationer om framtiden. En artikel hette ”Framtidens lyse” och hävdade att elektricitetens uppfinnande skulle leda till att vi inom en snar framtid skulle kunna använda oss av elektriskt ljus som ersätter stearinljusen. Dessa instrument kunde kallas ”lampor” och skulle efter en rad förbättringar kunna användas även i dagligt bruk inom nästa halva århundrade, menade författaren. En tämligen imponerande yttring om framtiden ändå kan idag konstateras, eftersom texten var skriven innan glödlampan åtminstone ”officiellt” uppfunnits (Edisons första riktigt framgångsrika försök ägde rum 1879). Många rynkade säkerligen pannan på 1870-talet och tyckte sig veta att allt skulle förbli som det var. Idag är det naturligtvis mycket svårt att tänka sig att det inte skulle finnas elektriska lampor. Så frågan är, vad är dagens framtida lyse, dvs., vilka uppfinningar kommer att förändra vår vardag till en liknande grad som det elektriska lyset gjort? Kan vi idag föreställa oss ett sådant samhälle? Jag skriver om tre sådana viktiga inventioner, som jag tror vi i framtiden kommer anse oumbärliga. Fortsätt läsa Framtidens lyse

Kim Il-Sungs leende: rapport från Nordkorea

Nordkorea är en sträng och krigisk diktatur, men säkerhetsvakterna och tullarbetarna på flygplatsen log varmt när vi anlände. Stämningen här är ofta mer avslappnad än vad vi europeiska turister hade väntat oss. Det har hittills aldrig känts fientligt eller hotfullt, bara i långa perioder surrealistiskt.

Kim Il-Sung närvarar överallt. På alla vuxna människors bröst i form av en röd nål, liksom inuti människors bröst och hjärta i form av känslor. Byggnaderna pryds av gigantiska målningar och porträtt. Statyerna och monumenten i Pyongyang är massiva, krigiska, oräkneliga. På kvällen när de många fönstren i stadens betongbyggnader kastar ut sina ljusrörssken i mörkret kan man glimta in i en myriad av vardagsrum och sovkammare hos det vanliga folket. Kanske kommer vi inte närmare folks naturliga liv än denna betraktelse på avstånd. Porträtten är två, Kim Il-Sung och sonen Kim Jong-Il. De pryder väggarna i alla lägenheter som ses. Kim Il-Sung är överallt, den evige presidenten regerar alltjämt.

Fortsätt läsa Kim Il-Sungs leende: rapport från Nordkorea