Folks syn på banker

Fredrik Segerfeldt skriver idag i Svenska Dagbladet att Sveriges Radios privatekonomiska program ”Plånboken” statuerat ett tydligt exempel för när public service är vänstervriden. I programmet kritiserar de bankernas avgifter, som de trots miljardvinst tar ut. Segerfeldt menar att programmet undviker att gå på djupet med varför avgifterna tas ut, utan istället köper konceptet att bankerna är ”dumma”. Han efterfrågar istället svar på några viktiga frågor, så jag tar mig an ett försök att svara på dem.

Om det är ett problem att bankerna tar ut höga avgifter, så kan det, som jag ser det, härledas till två anledningar. Den ena är har med reglering att göra, och den andra är konkurrensbetingad. Staten regulerar bankväsendet eftersom det är avgörande för landets finansiella stabilitet. Om banken blir bankrutt (ingen ordvits), så är det farligt för hela samhället. Fortsätt läsa Folks syn på banker

Gisslan och moral hazard

Regeringar i alla länder borde gå ut med att man aldrig kommer förhandla med gisslantagare, oavsett vad de kortsiktiga konsekvenserna blir. Och de borde följa sina löften.

Om jag själv hade befunnit mig i en gisslansituation där förövaren trycker sin pistolpipa mot min tinning under samtalet med en medlare hade jag givetvis inte hoppats på något annat än en snabb förlikning: ”ge dem vad de vill ha så att jag blir släppt!” Men att göra eftergifter åt gisslantagare och utpressare genom att exempelvis betala dem pengar, eller som i fallet med IS-krigare, att släppa ut terrorister ur fängelset, skapar incitament för dessa brottslingar att fortsätta med sin lukrativa aktivitet. Fortsätt läsa Gisslan och moral hazard