Som om muren aldrig föll

Jag fascineras av gränser, och vad de gör med människor och samhällen. Med det inte sagt att jag tycker om dem. Även snart tre årtionden efter Berlinmurens fall, består vissa skillnader, som om muren nästan fanns kvar.

Jag har bott i Berlin i åtta år och att åka fram och tillbaka genom olika stadsdelar här gör i princip ingen skillnad. Den gamla klassikern att man kunde avgöra på trafikljusens utseende om man befann sig i öst eller väst, förringades naturligtvis med tanke på hur nedgånget öst var. Sedan länge har Östberlins gamla ”Ampelmann” blivit standard i även Västberlin. Han har kallats ”det bästa som någonsin kom ur DDR”, vilket ändå får sägas är en sanning med modifikation. Hur sammanvävd staden än har blivit, kan man fortfarande se gränsen från rymden, i form av att energilampor är mycket mer utbrett i väst än i öst. Fortsätt läsa Som om muren aldrig föll

Kinas superexpansion i bilder

Idag ska jag till Shanghai för en vecka. Shanghai representerar något som vi många västeuropéer ofta tänker om Kina: snabb utveckling från ett bondesamhälle till marknadsekonomisk teknologiagglomerat.

Ingen har nog missat att extremt mycket har hänt i Kina bara de senast tre decennierna. Skillnaden är av sådant slag att det inte bara märks på ”vaga” sätt som ekonomiska eller politiska strömningar, utan man kan direkt se de enorma skillnaderna genom att exempelvis jämföra Shanghais skyline år 1990 med den idag. Fortsätt läsa Kinas superexpansion i bilder

Historiska årtal som minnesteknik

Det finns många minnestekniker som finns till för att hjälpa en att komma ihåg saker. En vanlig metod är att associera exempelvis siffror eller bokstäver till något objekt. Jag brukar ta de två sista siffrorna i ett årtal för att komma ihåg sifferkombinationer. För den intresserade kan de hundra siffrorna undertill kanske vara nyttiga både som minnesövning och som historieöverblick. Fortsätt läsa Historiska årtal som minnesteknik

Kim Il-Sungs leende: rapport från Nordkorea

Nordkorea är en sträng och krigisk diktatur, men säkerhetsvakterna och tullarbetarna på flygplatsen log varmt när vi anlände. Stämningen här är ofta mer avslappnad än vad vi europeiska turister hade väntat oss. Det har hittills aldrig känts fientligt eller hotfullt, bara i långa perioder surrealistiskt.

Kim Il-Sung närvarar överallt. På alla vuxna människors bröst i form av en röd nål, liksom inuti människors bröst och hjärta i form av känslor. Byggnaderna pryds av gigantiska målningar och porträtt. Statyerna och monumenten i Pyongyang är massiva, krigiska, oräkneliga. På kvällen när de många fönstren i stadens betongbyggnader kastar ut sina ljusrörssken i mörkret kan man glimta in i en myriad av vardagsrum och sovkammare hos det vanliga folket. Kanske kommer vi inte närmare folks naturliga liv än denna betraktelse på avstånd. Porträtten är två, Kim Il-Sung och sonen Kim Jong-Il. De pryder väggarna i alla lägenheter som ses. Kim Il-Sung är överallt, den evige presidenten regerar alltjämt.

Fortsätt läsa Kim Il-Sungs leende: rapport från Nordkorea