Bortkastade röster i USA och annorstädes

I USA debatteras det en hel del kring om en röst på en tredje part, dvs. ett annat parti än det demokratiska eller republikanska, är en bortkastad röst. Många hävdar att detta bara är skrämseltaktik från demokraterna och republikanerna för att de ska fortsätta vara politikens två giganter. Men i själva verket är USA:s politiska system uppbyggt så. Men det finns lösningar på detta.

Även i Sverige och andra länder som inte har tvåpartisystem pratas det ofta om att riksdagsspärren gör att folk taktikröstar, och att om det parti man egentligen tycker mest om inte klarar av spärren, blir rösten ”bortkastad”. Det är underhållande att läsa debatter om en sådan spärrs legitimitet, eftersom det per automatik måste finnas en undre spärr ändå. I en demokrati utformad som Sveriges väljer man ett antal representativa riksdagsledamöter, och eftersom det inte finns lika många riksdagsledamöter som det finns väljare, följer det med nödvändighet att en unik röst inte kan välja en riksdagsman eller riksdagskvinna. Sveriges riksdag har 349 ledamöter, så den minsta spärren som är möjlig vid ett sådant antal är 1/349, eller knappt 0,3 %. Det kommer på så vis alltid att finnas ”bortkastade röster”.

Man kan i och för sig diskutera huruvida en röst inte alltid är ”bortkastad” ändå, eftersom den utgör en sådan liten del av det sammanlagda antalet röster. Ska man se på det rent krasst, är det ganska uppenbart att en enskild röst är obetydlig i den meningen att sannolikheten för att just den rösten ska fälla något slags avgörande är infinitesimal. Dock finns det givetvis andra övertygande argument som gör att soffliggande är moraliskt fel. Och självklart är detta ingenting som makthavare skulle säga offentligt, eftersom effekterna av att alla skulle börja tänka så naturligtvis skulle ha en allt annat än infinitesimal betydelse för valutgången.

Feltänk kring USA:s politiska system
En video som väl symboliserar den amerikanska debatten tycker jag är denna:

Ta två minuter och kolla på videon. Känns den övertygande? Budskapet är att av alla 324 miljoner människor återstod bara 60 miljoner som röstade i primärvalet, efter att ha räknat bort barn, brottslingar, icke-medborgare, de 88 miljoner som aldrig röstar i något val, och de 73 miljoner som bara röstar i presidentvalet. Det var bara ungefär 30 miljoner röster för Trump och Clinton vardera, så videons budskap är att en röst på ett tredje parti faktiskt inte är så otroligt betydelselös som det på förhand kan kännas. Eller som ”de vill få dig att tro”. Men videon har uppenbara brister. För det första formulerar sig videons upphovsman helt fel på procentsatserna: det står att 14% av de röstberättigade röstade på Trump eller Clinton, men i själva verket var det ju dubbelt så många som röstade på någon av dem, och då också dubbelt så många som 9% av hela befolkningen som röstade på Trump eller Clinton). För det andra räknar han inte med de som han själv menar röstar i presidentvalet. Han får det att framstå som att bara 60 miljoner röstar i presidentvalet, vilket motsäger hans egen information. Se istället på det så här: om 60 miljoner + 73 miljoner = 133 miljoner röstar i presidentvalet, och dessa röster tudelas i demokratröster och republikanröster, hur mycket kommer din röst på ett tredje parti att betyda? Knappast mycket.

Systemet är uppbyggt så
Problemet är att USA:s politiska system som bekant inte fungerar som här i Europa. Man röstar fram elektorer som sedan väljer presidenten, enligt en tradition om att man alltid följer partilinjen (även om det intressant nog inte finns någon laglig förpliktelse till detta). Dessa elektorer väljs utifrån statens storlek i ett vinnare-tar-allt system (utom i Maine och Nebraska). Så om samtliga USA:s 51 stater och distrikt får en enda rösts övervikt för demokraterna, kommer Hillary Clinton få 100 % av elektorernas stöd trots att klena 51 människor fler röstade på henne än på Trump. Som bekant kan det till och med vara tvärtom, att antalet människor som röstar på den ene är fler än de som röstar på den andre, fastän den andre blir vald president. Detta hände som bekant 2000 när George Bush blev vald trots att ungefär en halv miljon fler röstade på Al Gore. Detta beror på att vinnaren tar allt i varje enskild stat.

Jag har extremt svårt att se att en röst på en tredje part skulle kunna göra någon som helst skillnad, oavsett vad libertarianerna brukar säga. Det skulle krävas enormt mycket att tränga igenom elektorsystemet. Detta är synd. Problemet med den bortkastade rösten blir ännu mer graverande ju tydligare majoritet den ena kandidaten har i just den stat man bor i. Bor man exempelvis i Idaho är en röst överhuvudtaget i princip ”bortkastad”, eftersom republikanerna ändå alltid vinner och tar alla elektorers röster. Dessutom är staten oftast för liten för att göra reell skillnad. Å andra sidan är det naturligtvis så att i stora stater som Kalifornien och Texas blir varje rösts betydelse mindre, eftersom så många bor där.

Vad är lösningen?
Det bästa hade naturligtvis varit om alla bara röstade precis som de ville, och om systemet kunde sköta en rättvis fördelning av dessa röster, rakt av. Den bästa lösningen som jag hittills hört på detta problem är röster med rangordning. Varför inte rösta på din kandidat eller ditt parti, och om den kandidaten/partiet inte kvalificerar över en viss spärr, så väljs andrahandsalternativet? Jag kommer ihåg att det var så det gick till när jag skulle välja vilken gymnasieskola jag ville gå på. Funkade bra för mig då, och borde funka i politiken. På så vis hade exempelvis feminister kunnat rösta på FI i förra svenska riksdagsvalet utan att oroa sig för att de i och med detta gynnar sverigedemokrater och moderater genom att ”kasta bort” sin röst på vänsterblocket om de inte kommer in. De kom inte in. Hade det inte varit smart om de kunnat säkra upp med en andrahandsröst på ett annat vänsterparti? Detta system används mest bara lokalt på vissa håll i världen, förutom i Australiens representathus (intressant nog är det även olagligt att inte rösta i Australien). I USA hade man kunnat ha något i stil med att om en tredje kandidat inte ens får ihop tillräckligt antal röster för att styra upp en enda elektor, ja då går andrahandsrösten till antingen republikanen eller demokraten. Men detta kommer givetvis aldrig hända i USA som håller sin konstitution så kär (på gott och, som man tydligt kan se, även ont). Kanske kan det hända i Sverige, som gillar att vara en ”early adapter”?

Var lönar sig din röst? Ju blåare stat, desto mer republikansk, och ju rödare, desto mer demokratisk.
Var lönar sig din röst? Ju rödare stat, desto mer republikansk, och ju blåare, desto mer demokratisk.

För en enkel instruktion till USA:s s.k. ”Electoral college”, se denna video. Hör också gärna Sam Harris tvåochenhalvtimmesdiskusison med Andrew Sullivan om hur bedrövlig han tycker Clinton är, vilket säger ännu mer om Trump eftersom han ändå hoppas att ingen röstar på Trump eller någon tredje kandidat. Podcasten har getts namnet ”The Lesser Evil”. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s