Tankar om vadslagning

Vadslagning är ett intressant fenomen som implicit ingår i vår vardag. Även explicit vadslagning kan fylla flera funktioner, och gör det också, om än oftast utanför vårt vardagliga liv. 

När de flesta hör ”betting” eller vadslagning, tänker de kanske på sport, som att tippa på vilken häst som kommer först i mål i trav eller vilket lag som vinner en fotbollsmatch. Sport lämpar sig särskilt väl för vadslagning, eftersom informationen (optimalt sett) är symmetrisk, dvs. lika för båda vadslagarna både före och efter vadslagningen. Vid asymmetrisk information hade man kunnat lura motparten för att få odds som inte återspeglar verkligheten. Oftast sker vadslagning just inom sport med bettingföretag, men bettingföretagen erbjuder också vadslagningar utanför sporten, exempelvis vädret. Man kan också tippa på politiska utgångar eller andra händelser inom nyhetsvärlden.

Varför slå vad?
Vad finns det för anledning om att slå vad om saker? Ja, dels kan man naturligtvis vinna pengar. Men man kan också använda det som en utjämnare. Tänk dig att du bettar på vädret. Det vore väl tråkigt om det regnade i morgon så att du måste ställa in trädgårdsfesten. Hur tråkigt? Eller med andra ord: hur mycket hade du betalat för att det inte skulle regna? Tja, 1000 kronor kanske. Varför då inte gå in och lägga 1000 kronor på någon bettingtjänst på att det ska regna, så blir du mindre besviken om det ändå regnar? Just nu får man fem gånger pengarna tillbaka om Donald Trump vinner amerikanska presidentvalet. Kanske kan detta fungera som plåster på såret för vissa, om han vinner?

Vadslagning som utjämnare
Om man bryr sig mycket om sport och som följd blir mycket negativt påverkad när ens favoritlag förlorar, kan man betta på motståndarlaget och få en finansiell tröst om det skulle vinna. Priset man betalar för detta är att man blir av med pengar när egna laget vinner, dvs. glädjen av att vinna jämnas också ut. För de med högt passionerade sportkänslor vars humör slängs mellan hopp och förtvivlan i match efter match, kan det kanske vara skönt att dra ner pulsen en smula genom att göra en sådan motståndarsatsning. Vissa skulle invända att detta dels hade tagit bort det roliga i sporten, och att sportkänslor inte går att värdera i pengar. Låt oss dock tänka på blodtrycket istället för passionen, och låt oss hitta ungefärliga värden. Hur mycket hade du varit beredd att betala för att ditt lag skulle vinna? Om man bryr sig mycket om sport är summan mer än en krona, men (förhoppningsvis) mindre än ens totala förmögenhet. Så värdet mätt i pengar ligger någonstans mittemellan. Om man kan hitta en exakt summa som villig att betala för att någon som genom ett trolleritrick kunde göra så att favoritlaget vann, ja då är det den summan som ska sättas på motståndarlaget. Istället för att bli arg, ledsen eller självmordsbenägen vid förlust blir du då istället likgiltig – ett mycket bättre tillstånd, kan tyckas. Ekonomer sätter gärna nummer på känslor, enligt vissa för att vi inte har några själva utan enbart tänker på pengar, men kanske framför allt för att det är så kul med aritmetik. Därför har jag försökt mig på detta i fotnoten.* Om man upplever att man ändå vill ha lite känslor kvar i leken, är ju det enda man behöver göra att justera magnituden på insatsen så att man bara blir ”lite” ledsen vid förlust, och ändå lite glad vid vinst.

Dessa fans har inte tippat på motståndarlaget
Dessa fans har inte tippat på motståndarlaget

Tänk om man skulle kunna starta en bettingfirma där man har en personlig bettingcoach som hela tiden analyserade sannolikheten för alla utfall i ditt liv, och så fick man hela tiden tippa mot den bettingcoachen. Vad knasigt det hade blivit.

Vardagsvadslagning
På ett sätt slår du egentligen vad hela tiden utan att du tänker på det. Man kan ta tågbiljetter som ett exempel. Man behöver inte köpa en tågbiljett bara för att man ska åka tåg. Det går att gå på tåget ändå, men om en konduktör kommer får man betala en straffavgift som med god marginal överstiger biljettens pris. Men konduktören kommer inte alltid, i alla fall inte på alla tågsträckor i alla länder. Så att köpa en tågbiljett är på sätt och vis en vadslagning om att konduktören kommer. Det är fantastiskt skönt om konduktören inte kommer om man man åker utan biljett, eftersom att man då fått åka gratis, men det blir väldigt jobbigt (dyrt) om man blir kontrollerad. Vid köp av biljetten har man jämnat ut dessa båda extremer, eller på ett sätt ”tippat” på att konduktören kommer. Är man 100 % säker på att konduktören inte kommer (man kanske känner denne personligen), så köper man ingen biljett. Ja, om man inte vill stödja SJ/motsvarande bolag eller göra rätt för sig av moraliska skäl, det vill säga.

Vadslagning som signal
En av mina favoritbloggare, Robin Hanson, har på sin blogg skrivit mycket om betting och ”prediction markets”. Han gillar precis som jag att komma på knasiga teorier, varav de flesta aldrig kommer till någon nytta. I ett inlägg skriver han om vadslagning som signal för hängivenhet. Anledningen till att män köper dyra ringar till sin fästmö när man gifter sig, menar Hanson, ligger delvis i att man vill visa sin hängivenhet. Problemet är att ringen går att sälja om äktenskapet tar slut, och om den inte gör det så har värde gått förlorat. Som lösning på detta ”problem” föreslår tar Hanson ett exempel med en 25-årig ogift man som slår vad 5000 dollar om att han aldrig gifter sig. Om han tio år senare betalar 5000 dollar för att gifta sig, har han visat sin hängivenhet och äkta vilja till äktenskapet utan att värde gått förlorad och utan att kunna få pengarna tillbaka. Ett pris han dock betalat för detta är att det är ett beteende som kan betecknas som ”weird”. Kanske uppstår en slags moment 22-situation i att när det blir till att frias för den här mannen, tackar kvinnan nej eftersom ingen gifter sig med någon som slår vad om äktenskap.

Vadslagning som prognoser
I dagarna rapporterades om robotar som har gjort prognoser och ”bettat” på rättegångars utfall i Europeiska Kommissionens domstol för mänskliga rättigheter. Robotarna har lärt sig att följa vissa mönster och förstå varför jurister handlar på ett visst sätt. Deras prognoser på domstolarnas utfall var i ett experiment 79 % korrekt. Om vi skulle kunna förbättra artificiell intelligens så pass mycket att deras prognoser till 100 % stämmer överens med våra juristers, ja då kan man egentligen skippa rättegången och bara låta en robot slå vad om utfallet direkt, eller hur? I teorin alltså. Knappast en särskilt mysig tanke, men utmanande och spännande, om inte annat.

När används vadslagning?
Vi människor gillar inte risker, som risken att bli kontrollerad på tåget. Därför har många olika slags värdepapper uppstått, värdepapper som jämnar ut risker genom ett slags vadslagningssystem. Ett derivativt värdepapper kallas ett värdepapper vars värde är knutet till en specifik händelse eller förutsättning i framtiden (läs också om hedging här). Om du exempelvis handlar med en produkt vars pris fluktuerar väldigt mycket, som olja eller andra naturtillgångar, går du normalt sätt en oviss framtid till mötes. Kanske ser kommande året jätteljust ut och priset på din produkt blir högt. Alternativt är priset lågt och du har knappt råd att fortsätta din verksamhet -men du vet inte. Med ett så kallat terminskontrakt kan du komma överens om ett exakt pris med den andra avtalspartnern, och till detta pris får du sälja din produkt alldeles oavsett vad marknadsvärdet i slutändan blir. Så om priset visar sig vara högre i slutändan, hade det varit bättre att inte ingå avtalet, men om priset är under har du gått med vinst och avtalspartnern hade gjort bättre i att avstå, med facit i hand. Det man har gjort är alltså att slå vad med säljaren av värdepappret att priset är på ett visst sätt, och på så vis har man frigjort sig risken för att priset ändras drastiskt. Man har köpt sig fri från risk, eller smetat ut en potentiellt väldigt hoppande kurva.

Tänk om man skulle kunna starta en bettingfirma där man har en personlig bettingcoach som hela tiden analyserade sannolikheten för alla utfall i ditt liv, och så fick man hela tiden tippa mot den bettingcoachen. Vad knasigt det hade blivit. Och vad likgiltig man hade blivit! Hör av dig om du är intresserad av en sådan start-up!


Fotnot
* Tänk dig att nettoglädjen av vinst för ditt favoritlag är {U_v} (U för utility), och nettoglädjen av förlust är {U_f}. Om vi inte tippar har vi en negativ nettoglädje vid förlust (i folkmun även kallad ”sorg”, om man nu kan kalla det så i sportsammanhang). Jag kallar den rena glädjen för g och den ”rena sorgen” (låter sjukt fånigt) för s, men antar att sorgen att förlora är lika hög som glädjen av att vinna: s=g (kanske ett starkt antagande, men det skiter jag i här). Om vi bettar summa b på en bettingtjänst, får vi ut noll kr vid fel tips och x(b) kr vid rätt tips. Storleken av x(b) beror förstås på oddsen, men är självklart alltid större än b (annars hade man ju aldrig bettat), alltså x(b) > b. Om ditt lag nu vinner får vi ut differensen mellan glädjen mätt i kronor och satsningen: {U_v} = g - b, och förlorar ditt lag, får vi ut pengarna tillbaka på tipset minus sorgen av att förlora, eller den ”negativa glädjen”: {U_f} = x(b) - g. Det enda du ska göra nu för att slippa bli ledsen när ditt lag förlorar är att värdera en svensk vinst i pengar. Du satsar alltså b=g, så att glädjen vid vinst blir noll {U_v} = g - b = 0. Kan låta trist kanske, men upp med hakan: glädjen är i alla fall inte negativ! Och se det på den ljusa sidan: om ditt lag förlorar är glädjen positiv: {U_f} = x(b) - g = x(b) - b > 0, eftersom utdelningen vid korrekt tips alltid är högre än insatsen x(b) > b.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s