Mer om matte, Lambertz och andra jurister

Förra veckan publicerade jag ett inlägg här på bloggen som handlade om hur bristande matematikkunskaper bland jurister kan bli problematiska. Jag skrev om Göran Lambertz, f.d. justitiekansler, som använt felaktig matematik för att försöka beskriva Thomas Quicks skuld i olika ärenden. Lambertz har nu kommenterat min artikel.

Lambertz skriver till mig att han håller med mig om att det vore bra om jurister fick lära sig mer matematik, men tror inte att det bästa sättet nödvändigtvis är att bygga in matematikutbildning i ett redan överbelastat juristprogram. Ett bättre sätt hade kanske varit att man lär in ämnet där det behövs mer specifikt, särskilt för åklagare och domare, menar han.

goran_lambertz_2015-2
Foto: Frankie Fouganthin

Jag får också lite kritik av Lambertz. Jag skrev nämligen i mitt inlägg att det finns ett problem med att använda matematiska formler för bevisvärdering för att ”den data man matar in i uträkningen måste vara korrekt om inte svaren ska bli gravt godtyckliga”. Göran Lambertz kritiserade mig då för att ta indata från hans gamla felaktiga uträkningar, istället för hans nya uträkningar som han gjort med Bayes sats. Med hjälp av denna har Göran Lambertz på sin blogg räknat ut vad han anser är bevisningens styrka mot Thomas Quick (Sture Bergwall) i fallet Therese Johanesson, och denna formel står han fast vid. Svaret blir efter fem uträkningssteg och en hel del olika omständigheter drygt 99,99999999 %. Så nu har jag kopierat Lambertz’ nya formel och hans indata och identifierat ett problem. Vi är båda överens om att indatan måste vara konservativ för att svaren ska stämma, och Lambertz vill “snarare underdriva än överdriva”. Det är bra, då borde svaret inte överdriva sannolikheten. Men när man tittar på uträkningen slår det mig att han många gånger drar till med extremt låga sannolikheter för att Quick kunde berätta och vittna om saker, givet att han hade varit oskyldig. Det handlar om kroppsliga egenheter på offret, någon inristning i en björk, en beskrivning av ett sågblad, etc. Sannolikheten för dessa uttalanden givet att Quick var oskyldig sätter Lambertz var och en till en på miljonen, och kallar detta för högt räknat. Där tror jag Dan Josefsson, och många andra insatta med honom, hade varit oense.  De hade kanske istället satt sannolikheten till nära 100 %. Det var väl detta hela skandalen handlade om? Jag har räknat ut att om man bara sätter dessa sannolikheter till 10 % vardera, blir den slutgiltiga sannolikheten för Quicks skuld drygt 0,4 % istället för 99,99999999 %. Så egentligen är det inget matematiskt problem, utan en fråga om hur Quick kunde veta så mycket om han var oskyldig, och jag har svårt att se att dessa uträkningar egentligen har bidragit till något nytt. Lambertz måste förklara varför det är omöjligt att Quick kunde på rena gissningar eller uppmuntringar pricka rätt så ofta, som bl.a. beskrivs i beslutet om att lägga ned åtalet. Jag kan inte låta bli att tycka att Lambertz förfarande är lite problematiskt, så jag frågar honom om detta.

Med tanke på din yrkesroll, känner du att det kan finnas en fara när du uppskattar sannolikheter för att en person är skyldig, när den personen faktiskt har fått resning och friats?

Ja, det är över huvud taget ett problem att tala om någons skuld på det sätt jag gör. Jag gör det bara därför att det påstås från väldigt många att Quickmålen är en gigantisk rättsskandal och att flera av de inblandade har gjort sig skyldiga till allvarliga fel. Då är det enligt min mening viktigare att försöka fria rättsväsendet och de anklagade än att underlåta att peka på den starka bevisningen. Jag har kommit fram till att jag inte kan försvara rättsväsendet och de anklagade effektivt utan att visa att de domstolar som dömde Quick faktiskt dömde rätt.

Kan det inte finnas problem med att formulera sannolikheter med matematiska formler på det här sättet, med tanke på att det kan ge sken av en exakthet?

Man bör undvika att försöka ge sken av exakthet och i stället tala om vad det faktiskt handlar om, nämligen att ge ett siffermässigt stöd för den fria bedömning som man gör utan siffror. Vid en normal användning i domstol kan formeln och siffrorna användas som en kvalitetssäkring. I Quickärendet kan de användas för att visa att den sammantagna bevisningen i målen är utomordentligt stark. Absolut inte exakt sådan som siffrorna visar, men väldigt stark. Om en formel, rätt använd, ger ett värde på t.ex. 99 % bör man i varje fall kunna förstå att det inte går att hävda att ”det inte finns någon hållbar bevisning alls” så som de menar som hävdar skandalen.

Slutligen, tror du att det finns ett problem i Sverige med bristande matematikkunskaper bland jurister, och vad tror du i så fall skulle vara bästa sättet att bättra på dem?

I någon mån. Det finns en risk, t.ex., att man värderar bevisning fel ibland. Det blir riktigt allvarligt om man övervärderar den på ett sådant sätt att man fäller en åtalad fastän bevisningen egentligen inte räcker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s