Är vi verkligen ensamma?

Är människan verkligen den enda intelligenta livsformen i hela vårt ofattbart gigantiska universum? Denna gamla och kanske uttjatade fråga öppnar fortfarande dörren på glänt för många nya intressanta och överraskande spekulationer. Här är ett argument för att vi ändå är ensamma, och en tes kring varför detta faktiskt bådar gott för mänsklighetens framtid.

Sannolikheten för att liv ska kunna skapas är till en början inte stor alls. För att förhållanden som temperatur och klimat ska vara gynnsamma för liv, måste en planet ha rätt kemiska egenskaper så att bl.a. vatten kan bildas. Samtidigt måste den ha rätt avstånd till en sol under tillräckligt lång tid så att vattnet inte fryser eller dunstar. Planeten måste befinna sig i den så kallade ”beobeliga zonen”, eller ”Guldlockzonen”. Samtidigt får den inte vara utsatt för för mycket instabilitet, som kollisioner med andra himlakroppar. Om liv ändå uppstår, är sannolikheten för att livet utvecklas till större livsformer som dessutom besitter intelligent i sin tur väldigt liten. Det har föreslagits att människans hjärna bara kunnat få dagens storlek som en följd av en kroppsmutering som förminskade vårt käkben och gav plats åt hjärnan. Utan större hjärna, ingen intelligent civilisation, och då hade vi ändå kommit en bit på vägen. Om intelligent liv finns, kommer vi få kontakt med dem? Till och med om intelligenta varelser väl uppstår och civilisationer bildas, är steget ändå stort till rymdforskning. Det kanske blir en ständig ”medeltid”, och livsformen kanske fryser ihjäl eller svälter bort. Alternativt hade vår mänsklighet mycket väl kunnat förbli nomader som aldrig uppfann jordbruket. Liten sannolikhet alltså för intelligent liv med raketforskning, men samtidigt finns det en hel del planeter att gå på i universum. Multiplicerar man ett försvinnande litet nummer med oändligheten, blir produkten ändå oändlig. Kanske kryllar det därför av liv i en till synes tom rymd, även om det för varje given ”perfekt” planet är otroligt osannolikt? Det enda vi kan göra innan vi hittat några tecken är att spekulera.

”Where is everybody?”
Drakes ekvation sammanfattar antalet civilisationer i vintergatan som vi kan få kontakt med. Det är en rad produkter som kortfattat beskriver hur många planeter det bör finnas, viktat med antalet av planeter som bör befinna sig inom Guldlockzonen, samt sannolikheten för att liv ska uppstå, och sannolikheten för att detta liv någon gång blir intelligent och sänder ut signaler i rymden. Det är visserligen en fin ekvation, men eftersom svaret på varje beståndsdel i ekvationen är mycket osäkert, blir det slutgiltiga svaret såklart ännu mer osäkert och godtyckligt. Det blir ”GIGO”: garbage in, garbage out. De mest intressanta delarna av ekvationen är i mitt tycke sannolikheten för att liv ska uppstå i första taget, samt sannolikheten för just intelligent liv, givet att liv bildats. Om liv i princip per automatik uppstår där förutsättningarna finns, som Carl Sagan gett uttryck för, finns det mycket som talar för att rymden kryllar med intelligent liv, även om steget till civilisationen är svårt. Invändningen man då kan ha, är mer känd som Fermis paradox, nämligen: ”where is everybody?”

Sannolikheten för liv på jorden
I boken med den träffade titeln ”The eerie silence” av Paul Davies, läste jag om en rad intressanta teorier gällande rymdvarelsernas vara eller icke vara. En teori som jag fastnade särskilt för var sannolikheten för att liv skulle bildas på jorden. Här finns de perfekta förutsättningarna, och vi vet också att liv bildades här. Eller vet vi det? Davies lyfter här upp teorin om att tiden en planet med rätt förutsättningar har på sig att bilda liv inte behöver sammanfalla med tiden som krävs för att liv ska bildas. Om T1 är en stjärnas livslängd, så måste liv uppstå på en jordliknande planet intill denna stjärna inom denna tid. T2 defineras som tiden det tar för mikroorganismer att uppstå under perfekta förhållanden. En förutsättning för att liv alls ska bildas på denna jordliknande planet är då T1>T2. Även om de perfekta förutsättningarna finns och en livsprocess inleds, kommer den inte kunna fullföljas om planetens sol slocknar. Det intressanta är att det inte nödvändigtvis måste finnas en korrelation mellan T1 och T2, även om det givetvis är möjligt att de av en slump är ungefär samma ändå. Men det är fullt tänkbart att T2 är långt mycket längre än T1, vilket skulle betyda att bildandet av liv på en planet i princip är otänkbart, eftersom tiden som krävs för att liv ska bildas är för kort för att det ska hinna bildas. Så hur förklarar man då livet på jorden? Det skulle exempelvis kunna förklaras med ett så otänkbart sammanträffande som att liv faktiskt började på en annan planet, t.ex. som mikroorganismer på Mars under den tiden klimatet var gynnsamt för sådant. Mars hade förutsättningar för liv tidigare än jorden. Genom olika himlakroppskollisioner har sedan stenar från Mars kunnat bära med sig dessa organismer som landat på jorden under den tid då klimatet blivit gynnsamt för liv på jorden. På så vis har längden för utvecklingen av liv på jorden förlängts på ett närmast konstgjort sätt. Om detta är fallet, och T2 verkligen är mycket mindre än T1, så blir sannolikheten för att liv ska uppstå nästan orimligt liten, och att vi uppstod är i sanning ett ”freak event”, en äkta statistisk avvikelse, eftersom det måste till en sådan speciell kombination likt den beskriven. Livsbildningen är då inte bara svår på en planet, utan liv måste först bildas på en planet under den planetens T1, och sedan transporteras till den andra planeten under denne planets T1, och dessa två T1:or måste dessutom vara längre än T2.

Den intressanta och lite kontraintuitiva slutsatsen blir att det är en bra nyhet för mänsklighetens framtid om vi inte hittar rester av liv på andra planeter. Och om vi hittar rester av liv, är det bättre ju mindre komplext liv det är.

Invändningen att livsbildning inte kan vara så osannolik eftersom vi uppenbarligen finns, tror jag de flesta idag kan förstå är ett feltänk. Eftersom den enda som kan ställa frågan om intelligent liv själv måste vara i den bemärkelsen ”intelligent”, kommer sannolikheten att det finns minst en intelligent art, givet att frågan ställs, alltid vara 1. Om du är ett grässtrå på en golfbana, är sannolikheten att en golfboll träffar just dig från 100 meters avstånd i princip obefintlig, men sannolikheten att bollen träffar något grässtrå kommer vara 100% (om den inte landar i bunkern). Diskussionen blir därför felvriden, eftersom vi ex post ställer frågan. Det träffade grässtrået kan inte hävda att sannolikheten att bli träffad av golfbollen var stor ex ante. Man kan inte bortse från möjligheten att vi är ett resultat av en ytterst osannolik händelse, eller en kombination av flera osannolika händelser.

Är det bra om vi är ensamma?
En av mina favorittänkare, Robin Hanson, som diskuterat just möjligheten med att jordens livsformer härstammar från exempelvis Mars, har också tagit fram tesen om ”det stora filtret”. Det är ett försök till att svara ovan nämnda Fermi på frågan ”where is everybody?” Eftersom det i det synliga universum finns miljarders miljarder planeter i jordens storlek inom Guldlockzonen, borde vi rimtligtvis hört från någon civilisation om sannolikheten för intelligent liv inte är praktiskt taget noll. Idén med det stora filtret är att det finns ett eller flera filter, som hindrar liv att utvecklas till en intelligent civilisation i stånd med att kolonialisera universum. Man kan tänka på det som en flaskhals, som nästan inget liv kan tränga igenom. Förutom rätt planetära förutsättningar, hade hindren kunnat bestå i bildandet av encelligt liv, och därefter komplext liv, och därefter sexuellt reproducerande liv, och sedan större djur med stora hjärnor, och sedan en civilisation, som i sin tur är i stånd att kontakta andra planeter, etc. Frågan blir då om detta filter är bakom oss, eller framför oss? Dvs., bestod den stora flaskhalsen i att bara utveckla encelligt liv, som vi uppenbarligen lyckats med på jorden – eller är den stora utmaningen just de utmaningar vi har framför oss? Den intressanta och lite kontraintuitiva slutsatsen blir att det är en bra nyhet för mänsklighetens framtid om vi inte hittar rester av liv på andra planeter. Och om vi hittar rester av liv, är det bättre ju mindre komplext liv det är. Anledningen är att ju färre exempel det finns på arter som uppstått och misslyckats med kolonialisering, desto högre är sannolikheten att den det riktigt svårta hindret/filtret/flaskhalsen befinner sig bakom oss. Då ser utsikterna bättre ut för mänskligheten, åtminstone om man tycker det är bra om vi människor utforskar resten av universum. Detta har fått Nick Bostrom att hoppas på att man inte hittar någonting på Mars.

Frågan huruvida man inte borde lägga ner sökandet efter intelligent liv i rymden förrän man hittat det på jorden, är i och för sig en ganska rimlig invändning. Om ni vill läsa mer om Fermiparadoxen och det stora filtret rekommenderar jag Wait but why, Olle Häggström och Robin Hanson. Förövrigt rekommenderar jag den nämnda boken ”The eerie silence”.

Annonser

One thought on “Är vi verkligen ensamma?”

  1. Bra Olle!
    Då jag själv varit i rymden kan jag komma med några reflektioner som kan hjälpa dig vidare i dina frågor. Från rymden är människor osynliga, det har jag själv sett med egna ögon, således är jag av den åsikten att en utomjording skulle vara ännu osynligare eftersom rymden (det stora svarta som vi kallar det) är oändligt stor*.

    Jag tycker du skriver bra och intressant och får mig att ”rymda ut”. Fortsätt med det!

    /CF

    *Det finns forskare som hävdar att oändlighet är ett vagt begrepp och jag må säga att jag instämmer att detta är ett slampigt uttryck.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s