Kan du lita på dig själv?

Ibland kan man inte lita på sig själv, även om du skulle vilja och försöka hur mycket som helst.

Föreställ dig ditt liv som en rak tidslinje. Nu befinner du dig här, och för varje sekund som går rör du dig långsamt en bit längre fram på tidslinjen. Om du lovar dig själv någonting idag, kommer du kunna hålla det en bit senare på tidslinjen? Detta handlar om disciplin, som att följa en diet eller att hålla andra löften till sig själv. Det kortsiktiga incitamentet att äta en kaka går tvärt emot det långsiktiga incitamentet att hålla sig till en bra diet. Men vad händer om dina incitament involverar moral? Tänk om ditt kortsiktiga incitament inte går ihop med din moraliska kompass längre fram, även om du vill att det ska göra det?

Vi lever i en värld där vi inte kan förvänta oss att ”fienderna” är rationella och icke-suicida, därför blir egentligen varje tänkt attack på samhället trovärdigt, oavsett utgången för gärningspersonen.

Föreställ dig att du bevittnar ett mord, och mördaren ser att du har sett alltsammans. Nu vänder sig mördaren till dig och säger att du tyvärr måste dö bara för att du blivit vittne. Du lovar och svär att du inte ska säga ett knyst om detta till någon, följaktligen finns ingen anledning att döda dig. Detta är ett knappast ett trovärdigt löfte från din sida, och det vet du själv. Om mördaren trots allt litar på dig och springer därifrån, vet du att du kommer ringa till polisen och berätta allt. Varför skulle du inte? Din moral talar om att detta är det riktiga, och dessutom är du i säkerhet bortom mördarens räckvidd. Mördaren påpekar att du kanske känner så nu, men du kommer ändå tjalla. Så nu lovar du verkligen att inte säga något, och du försöker till och med lova dig själv att längre fram i din tidslinje hålla fast vid att inte säga något. Men det går inte, för vid samma ögonblick som mördaren lämnat dig har dina incitament ändrats. Dina incitament är inte konsekventa längsmed din tidslinje. Detta välkända fenomen har vi alla upplevt och kallas inom spelteorin för just icke-trovärdiga hot, eller non-credible threats, och defineras som hot som aldrig realiseras. I detta fallet är ditt ”hot” att inte säga något, men detta hot kommer du aldrig att realisera.

På Wikipedias artikel om non-credible threats tas som ett exempel för ett trovärdigt hot en person med en bomb som ber en annan person om pengar, annars hotar denne att spränga båda i luften. Detta är inte trovärdigt om man tror att personen som hotar är rationell och inte vill ta livet av sig. Men om personen ifråga kan vara irrationell eller suicid, tar man hotet på allvar. Självmordsattacker har blivit vanligare det senaste decenniet, och förekom knappt innan andra världskriget. Vi lever i en värld där vi inte kan förvänta oss att ”fienderna” är rationella och icke-suicida, därför blir egentligen varje tänkt attack på samhället trovärdigt, oavsett utgången för gärningspersonen. Detta är dåliga nyheter, eftersom man tidigare i större utsträckning kunnat avskräcka attentat genom dödligt försvar. För islamistiska terrorister är dock döden det bästa som kan hända, eftersom de tror att de kommer till paradiset med 72 jungfruar.

Kan du lita på dig själv - attacksByYear_88809
Självmordsattacker i världen sedan 1980, källa.

Men hur rationell du än är, kan du inte i alla avseenden lita på dig själv i det långa loppet. Jag tycker det är en ganska intressant tanke ändå, att man genom sitt livs tidslinje inte kan ”styra” sig själv, även inom loppet av bara några sekunder. Så snabbt ändras våra beteenden i enlighet med våra incitament och vår moral.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s